Tsunami

Haru återvänder hem efter tsunamin. Istället för att inse att tillvaron rasat samman så lever han i total förnekelse och stannar kvar i sin bubbla så länge det är möjligt. Men det finns en gräns för hur länge det går att ignorera att en mystisk varelse sköljts iland och stängts in i ens hus. Genom att omsorgsfullt använda tystnad och surrealism, blir Tsunami en elegant metafor om att vältra sig långt nere i djupet och att hantera katastrof.